Saknad
Just nu saknar jag min pojkvän otroligt mycket, han befinner sig flera mil ifrån mig. Han är i Beligen och har varit det sen i onsdags. Han ska vara där tills på tisdag. Vet att han bara är borta i typ sex dagar men det är otroligt svårt när man är van att träffa honom varje dag. Det hemskaste är när man ska sova och han inte är där och håller om mig. Kan vakna på natten och vända på mig och leta efter honom med handen. Fy.
Det gör liksom ont att sakna honom, inte fysiskt men psykiskt. Vill ha honom tätt intill mig, känna hans doft, höra hans röst och vara i hans varma famn.
Det värsta är att jag är livrädd för hur det ska bli nu när han börjar skolan igen. Livrädd. För min pojkvän pluggar väldigt mycket och när han inte pluggar så tränar han. Han tränar åtta gånger i veckan, det är ganska mycket måste jag ändå säga.
Och grejen är att jag vet inte hur jag ska kunna ställa om från att kunna träffa honom varje dag och somna i hans famn varje natt till att träffa honom kanske en till två gånger i veckan. Det kommer verkligen bli svårt och jag är rädd att det kommer sluta med att vi ses en gång i veckan. Och jag tycker faktiskt att det är för lite att träffas en gång i veckan. Det håller inte.
Men vi har pratat om det, så det känns ändå lite bättre. Vi har pratat om hur vi ska göra, pratat om att försöka ses på ''riktigt'' en gång i veckan och att jag ska komma och kolla på en träning i veckan. (Vilket jag gärna gör, ni ska se badbyxorna han simmar i så förstår ni)! Vi pratade även om att ses på eventuella håltimmar, äta frukost tillsammans om vi har sovmorgon samtidigt. Det känns bättre när man pratar om det men jag är ändå rädd. Har ingen aning om hur det kommer bli och kontrollfreak som jag gör så får jag lite panik.
Nu ska jag nog sova, har världens huvudvärk. Antar att det är det man får när man slutar röka.
Det gör liksom ont att sakna honom, inte fysiskt men psykiskt. Vill ha honom tätt intill mig, känna hans doft, höra hans röst och vara i hans varma famn.
Det värsta är att jag är livrädd för hur det ska bli nu när han börjar skolan igen. Livrädd. För min pojkvän pluggar väldigt mycket och när han inte pluggar så tränar han. Han tränar åtta gånger i veckan, det är ganska mycket måste jag ändå säga.
Och grejen är att jag vet inte hur jag ska kunna ställa om från att kunna träffa honom varje dag och somna i hans famn varje natt till att träffa honom kanske en till två gånger i veckan. Det kommer verkligen bli svårt och jag är rädd att det kommer sluta med att vi ses en gång i veckan. Och jag tycker faktiskt att det är för lite att träffas en gång i veckan. Det håller inte.
Men vi har pratat om det, så det känns ändå lite bättre. Vi har pratat om hur vi ska göra, pratat om att försöka ses på ''riktigt'' en gång i veckan och att jag ska komma och kolla på en träning i veckan. (Vilket jag gärna gör, ni ska se badbyxorna han simmar i så förstår ni)! Vi pratade även om att ses på eventuella håltimmar, äta frukost tillsammans om vi har sovmorgon samtidigt. Det känns bättre när man pratar om det men jag är ändå rädd. Har ingen aning om hur det kommer bli och kontrollfreak som jag gör så får jag lite panik.
Nu ska jag nog sova, har världens huvudvärk. Antar att det är det man får när man slutar röka.
Kommentarer
Trackback
